Min älskade kisse ligger på sjukhus.

Vaknade i morse av en massa jamningar och trodde det var min andra katt så ropade men ingen katt kom fram. Tillslut så hörde jag från min brors gamla rum att det kom därifrån. Gick in och såg Zelma ligga där och jama som bara den, hon som brukar vara så tyst. Gick fram och såg att soffan var blöt och sen så kunde hon inte röra bakbenen. Lyfte upp henne och hon jamade och satte klorna i mig. Då såg jag att benen bara hängde. 

Satte ner henne och klämde på benen för att se om hon hoppade till men det gjorde hon inte. När jag sedan satte ner henne på golvet så skrek hon till och bakbenen bara flög bakåt. Blir bara så ledsen att se henne så. Ringde farmor och hon sa bara att vi skulle köra henne till djursjukhuset, men jag kunde inte så fick ringa min bror och självklart svarade han inte så ringde igen,igen och åter igen. Efter några samtal (ca.6 st) så svarade han och jag förklarade vad som hade hänt.

Jag åkte till jobbet och oroade sönder mig och vid 1340 ringde Rasmus och sa att om det inte blir bättre imon så måste hon sövas ner och lämnas. Jag bara kände hur tårarna rann ner för kinden och han sa att han inte kunde ta beslutet om hon skulle avlivas idag. Eftersom mamma och pappa va i tyskland så fick vi inte tag i dem och efter några timmar så ringde pappa upp mig. Tårarna började rinna och jag behövde luft. Ännu en gång fick jag förklara för dem att Zelma va på sjukhus och att jag inte visste hur vi skulle göra. Dem körde dit och när dem va påväg så ringde mamma och sa att dem ska låta henne leva och se imon ifall hon mår bättre.

Tårarna rinner bara och man känner sorgen över hjärtat. Men hon ska stanna över i natt och imon kl.0900 ska dem ringa och berätta! Om jag såväl måste komma försent till jobbet så måste jag, för det är min katt det handlar om <3<3