Ingen behöver ta åt sig om man inte känner att det handlar om den personen!

Den senaste tiden så har jag bara märkt att det ända som finns i ditt liv är din telefon och ditt ego. Börjar tröttna jävligt mycket nu och när man försöker prata med dig så lyssnar du inte och det gör mig så ledsen och besviken. Om jag nu berättar något så vill jag att du ska ta och lyssna på mig och trösta mig om det behövs. Trodde du va min vän men som vanligt har jag fel.

Jag vill inte höra att du blir sur på mig när jag berättar sanningen för det är ju den du vill höra och det har du sagt själv. Sedan så kan du inte skylla på mig när jag försvarar dig, men va den du vill en äcklig snobb som får det hon/han vill ha!!! För jag har börjat tröttna STORT!

Du frågar aldrig mig hur jag mår, men om du hade så hade jag inte sagt sanningen för du skiter i mig ändå och berättar bara vidare och sedan står jag där själv. Din och min vänskap verkar gå åt något annat håll än framåt. Om du nu verkligen skulle lägga ner din energi på mig så kan du snacka med mig också. För att sitta med telefonen som om att den har tagit över vänskapen mellan oss så kan du ta den istället! Orkar inte bry mig om någon som bara vill göra något illa!

Ha ett bra liv.

Är det bättre att behålla en och förlora många? eller ska man tänka på välja ett bra liv med någon som verkligen bryr sig om den?